snarkning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av snarkning 1 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ snarkning snarkningen
Genitiv snarknings snarkningens
Böjningar av snarkning 2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ snarkning snarkningen snarkningar snarkningarna
Genitiv snarknings snarkningens snarkningars snarkningarnas

snarkning

  1. det att snarka; tillståndet att snarka under sömnen; snarkning som medicinskt fenomen
    Jag besväras av snarkning.
    2003 (30 sep): Passiv rökning ökar risken för snarkning (DN):
    De fick besvara frågor om bland annat snarkning och om de utsattes för tobaksrök i hemmet, skriver Upsala Nya Tidning.
    2006 (4 juni): Barn som snarkar kan få sämre hälsa (SvD):
    Vanemässig snarkning under barndomen har hittills främst visat sig kunna påverka den kognitiva (intellektuella) förmågan negativt i skolåldern.
  2. enskilt ljudligt andetag vid snarkning (1)
    Jag hörde hennes snarkningar redan utanför dörren.
    Morfars snarkningar håller mig vaken om nätterna.
    2007 (1 juli): Många mörkrädda får ett minne för livet (SvD), Lars Berge:
    Bland våningssängarna i furuträ hördes nu de första snarkningarna.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: snarka

Översättningar

[redigera]